Jag som är grundare och bär på visionen om Eden Home heter Emil Persson och är i dagsläget 48 år.

Jag själv är adopterad från Sri Lanka och kom till Sverige när jag var 2,5 år.

Det är jag som är på bilden ovan, strax innan jag skulle få komma till Sverige.

Min livsresa har inte varit helt rak, om man så säger, många traumatiska händelser har passerat genom mitt liv.

Jag gör bara några korta nedslag för att du ska kunna få lite insikt i vad jag pratar om. Jag har skrivit ett manus till en bok som jag någon gång i framtiden hoppas kunna få upptryckt. Där kan man läsa djupare om alla händelser och saker jag gått igenom, både bra och dåliga.

Mitt liv börjar med att jag blir lämnad på en trappa till ett resthouse i Ja-Ela i Sri Lanka, bara 3-4 månader gammal. Jag tas till ett barnhem i Maharagama där jag bor tills jag blir 2,5 år.

Ett svenskt par kommer ner till Sri Lanka och genom adoptionen får jag komma till Sverige.

När jag är 4,5 år är jag och min adoptivpappa och ska hämta ut skördetröskan en helt vanlig fredagskväll, men det blir sista gången vi är tillsammans. Det är bara jag och han, och av någon olycklig anledning får han in växeln och kläms mellan maskinen och en bom i ladan som står ute på åkern.

Jag vet inte om du kan se denna lilla pojke som just börjat finna lite trygghet i sitt liv, men där allt rasar på nytt. Förtvivlad springer jag och sätter mig i bilen och väntar tills mamma till slut kommer och undrar vad som hänt.

När jag blir 23 år sker min första resa tillbaka till mitt hemland. Mycket har hänt däremellan, men det finns med i ett manus till en bok jag skrivit.

Där och då föddes drömmen och visionen om att en dag kunna driva ett eget barnhem.

Jag blir fortfarande ofta väldigt berörd av filmer eller berättelser där barn inte får vara med sina föräldrar eller får leva ett normalt liv under sin tid här på jorden.

Min önskan och bön är att fler vill stå med i den drömmen och visionen för att ge andra barn en trygg vardag och uppväxt.

Tillsammans kan vi göra skillnad